För tolv år sedan var jag på väg till ett seminarium vid Uppsala Universitet i försäkringsrätt. En kvävande känsla, som jag blivit bekant med genom åren på juristlinjen, sköljde över mig och dess trogna följeslagare längtan följde snart efter. Längtan att följa min dröm om att få skriva fritt och skapa världar där allt är möjligt, där jag inte var fångad av mina egna förutfattade meningar om hur lycka och framgång skulle skapas. Under promenaden skapades karaktärer med egna minnen och känslor. När jag kom fram till universitet skrev jag ner vad som kom att bli inledningen till Det dolda arvet. Karaktärerna har följt mig när jag tog examen, köpte och sålde hus, gifte mig, fick barn, bytte arbete och startade egen firma. De har funnits där vid sjukdomar och skador och de har funnits där när min svärfar gick vidare. Karaktärerna har givit mig möjlighet att få perspektiv på mitt liv. Trots att de lever i en annan värld är de en stor del av min.
