Höstens Böcker 2022 Vuxen Facklitteratur Maja Larsson

»Långa projekt är inget för mig«. Det var ett slags motto för mig under de första åren som journalist. Jag gjorde gärna enkäter med folk på stan, skrev om renar som trillat i vattnet på Liseberg eller intervjuade en mellanchef som gladdes åt att få öppna en ny bilprovningsstation. Långa reportage och finurliga personporträtt hade jag varken sinnesro, intresse eller självförtroende för. 2014 bestämde jag mig ändå för att testa att skriva något långt, och gjorde mitt första riktigt långa porträtt för fotbollsmagasinet Offside. Jag reste upp till Stockholm flera gånger för att träffa en före detta fotbollsspelare. Intervjuade honom i timtal. Åt middag med hans familj. Satt och antecknade när han spelade gitarr. Texten, som var på 30 000 tecken, tog mig tre dagar att skriva och efteråt kände jag en blandning av eufori och leda. »Det är roligt att få bre ut texten«, hörde jag mig själv säga till bekanta, »men nyheter är nog mer min grej.« Så på den banan fortsatte jag: som nyhets- och frilansjournalist, en tillvaro där jag nästan varje dag fick förmånen att påbörja (och avsluta) nya saker.