När man tar döden i hand

Långrock handlar om hur livet kan bli när man tar döden i hand och ber om att få följa med, att gå under och älska varje sekund, att hata tristessen och så fort den lurar runt hörnet hoppa framför tåget.När jag läser den själv nu, några (ganska många) år efteråt blir jag lite skakig själv. Var det verkligen så hårt, var jag verkligen så arg och My God vilka idéer som flög runt i skallen!Men så var det. Hänsynslöst.Som här, i dikten Desperado: