Om landsflyktens utsatthet

Vissa böcker läser jag ständigt. Minst en gång om året. En obligatorisk läsning kan man kalla det. Det kurdiska eposet Memê Alan och den latinske skalden Ovidius Tristia är två av dessa böcker.Jag brukade ofta lyssna på Memê Alan i min barndom. Först min farfar och senare min far brukade både sjunga och spela eposet på bilûr (flöjt). Det är en kärleksballad – en tragisk sådan, från urminnes tider. Dess klarhet, enkelhet, omedelbarhet och värme har alltid fascinerat mig. Dess ord föddes ur mänskliga erfarenheter – ur hopp och sorg, glädje och olycka och de talar direkt till publiken. Dess äkthet har förblivit en stark förebild för mig.Min frändskap med Ovidius, som nästan ständigt dyker upp på något sätt såväl i mina romaner som i mina essäer, började på allvar i landsflykten i slutet på 1970-talet. Jag sökte mig till författare och skalder i exil för att genom dem kunna förstå exilen – hur jag själv skulle kunna undfly dess villkor, dess obarmhärtiga kvarnstenar som bara mal och mal… Bland mängden av levande och döda författare hittade jag Ovidius, denne olycklige latinske skald som för cirka 2 000 år sedan förvisades från Rom till ”världen ände”. Jag fann en fristad i hans ord som skapats i landsflykt. Hans sensibilitet, virtuositet och öppenhet har aldrig upphört att fascinera mig. Hans ansträngning att skapa god litteratur ur smärta, sorg och längtan är enorm.I skuggan av en förlorad kärlek, som nu ges ut i svensk översättning, har många referenser. Två av dem är de som jag nu nämnt – Memê Alan och Tristia. Romanen är en skildring av olycklig kärlek i landsflykt. Dess manliga huvudperson Memduh Selim, som tvingas gå i exil, finner sitt livs stora kärlek, en tjerkessisk flicka vid namn Feriha, i det främmande landet. Men han, en politiskt engagerad intellektuell, är inte kapabel till en privat lycka.Landsflyktens kvarn, som ständigt mal, kräver sin tribut. Allt krossas och går i spillror.Jag har med romanen velat skapa en orientalisk berättelse som samtidigt är en modern ballad om olycklig kärlek, skriven på ett klart och enkelt språk. Ett annorlunda prosapoem om landsflyktens utsatthet. En glömd historia, historiskt sann men ändå förändrad – med litteraturens rätt att omskapa verkligheten.En historia om hur kärleken kan födas och bli en livskälla och hur den kan gå förlorad.