Höstens Böcker 2020 Barn & Ung Peimaneh Mollazehi

Innan vi baluchiska flickor lärde oss att läsa och skriva, kunde vi brodera. Mamma brukade sitta på vår altan, med en kopp te och dadlar, och brodera. Hon lärde mig att trä tråden på nålen och att följa hennes instruktioner. Snart kunde jag själv sy de svåra mönstren på tyget och var så stolt. Dessa skapade våra traditionella kläder. När jag lärde mig att läsa och skriva, blev orden och människors berättelser min nya passion. Men det var inte lätt att få tag på böcker. Det enda biblioteket i staden var ett ställe för killarna att hänga på och ingen plats för flickor. När en kompis köpte en bok stod vi i kö för att få låna den. När mina böcker tog slut så läste jag allt annat jag kunde komma åt. Kriminalromanerna gjorde mig sömnlösa men det hejdade mig inte. Min storebror gömde sina böcker eftersom de inte var anpassade för min ålder. Jag lyckades hitta dem till slut och läste i hemlighet. Min första roman skrev jag när jag gick i femman. Men jag skrev aldrig klart och visade den inte för någon. Ingen var intresserad. Jag begravde drömmen om att bli författare, men ville för evigt vara en trogen bokälskare.