KRÖNIKA

"Bokbranschen är glada amatörer när det gäller ljudverksamhet"

Augustin Erba
Augustin Erba

Somliga aktörer verkar inbilla sig att om vi förbjöd (eller fördröjde) utgivningen av ljudböcker skulle hundratusentals människor resa sig från soffan, gå in i en bokhandel och köpa en inbunden bok istället. Augustin Erba listar tre missuppfattningar om ljudboken.

Publicerad Senast uppdaterad

Detta är en kommenterande text. Analys och åsikter är skribentens egna.

Bokbranschen är glada amatörer när det gäller ljudverksamhet. Allt annat vore märkligt, med tanke på att bolag som Sveriges Radio hållit på med detta i snart hundra år medan bokbranschen är nykomlingar.

Här är tre generalfel som jag tycker mig se i resonemangen om ljud.

1. Bristande kunskaper i analysmetodik

Somliga aktörer verkar inbilla sig att om vi förbjöd (eller fördröjde) ljudböcker skulle hundratusentals människor resa sig från soffan, gå in i en bokhandel och köpa en inbunden bok istället. De skulle enligt denna fantasi inte gå in på Netflix, lyssna på en podd eller hänga på Tiktok. Detta generalfel beror på bristande kunskaper i analysmetodik. Att ljudboken ökat samtidigt som den inbundna boken minskat betyder inte automatiskt att det är på grund av ljudboken som den inbundna boken har minskat. Det är inte renodlad kausalitet här, utan snarare korrelation.

För varför skulle det vara just ljudboken som konkurrerar ut pappersboken i en tid när sociala medier, mobilspel och strömmad tv har ett uppsving? Jag tror att killgissandet om detta bygger på missförståndet att en pappersboksläsare är exakt samma sorts person som en ljudbokslyssnare. Visst finns det överlappning, men att det skulle vara en majoritet saknas det trovärdiga data på. Var hellre tacksam över att hundratusentals människor i Sverige som lyssnat på poddar och på radio, och som sällan köpt böcker, nu är beredda att betala varje månad för att få tillgång till ljudböcker.

2. Inte bara "ett" format

Somliga verkar betrakta ljud som "ett" format. Det är i själva verket många olika format, det här har nog Spotify begripit som numera ska sälja ljudböcker, poddar, låtar och radioreklam inom samma yta. Storytel verkar också vara på god väg att förstå detta fullt ut.

Att tro att ljudböcker är "ett" format är som att säga att radio är ett format. Men ”Filosofiska rummet” är något helt annat än ”Ring så spelar vi” som är något helt annat än en direktsänd allsvensk match. Eller ”Ring P1” och ”SR Ekot”.

På Sveriges Radio finns en skicklig analysavdelning. För länge sedan bad jag dem (för en utredning jag jobbade med) att ta reda på varför folk lyssnar på radio.

Förenklat kan man säga att hälften lyssnar för att få sällskap. Och dessa lyssnar mest på P4. Ungefär var tionde lyssnar för att de vill ha information, de lyssnar mest på P1. Behovet av information minskar sedan över dagen.

Det finns därför ett stort utrymme för böcker som är ett bra sällskap. Alltså, motsvarigheten till P4. Och där är programledaren (eller i ljudbokens fall inläsaren) särskilt viktig. Men det finns alltså en annan grupp, P1-lyssnarna, som antagligen vill ha mer informationstäta böcker. Precis som det finns pratiga poddar och poddar med hög densitet.

3. Kvalitet före kvantitet

Somliga ljudboksproducenter verkar inte förstå hur viktigt det är med bra ljudkvalitet. På Sveriges Radio finns ett gäng människor som kan höra att en hårddisk har snurrat igång i en studio trettio meter bort och därför stör inspelningen. De kallas internt för ”guldöron”. Jag överdriver deras förmåga lite här, och jag är sannerligen inget guldöra, men jag har jobbat med radio tillräckligt länge för att kunna höra på ljudböcker vad som gått snett. Jag kan höra att somliga inläsare inte har läst boken innan de börjar läsa in den. Jag kan höra att somliga ljudboksbolag inte har kostat på sig en producent eller ens en ljudtekniker, vilket gör att även duktiga skådespelare/inläsare kan råka läsa in på olika sätt olika dagar. Det är inte deras fel, det är mycket mänskligt. Det är därför man behöver en närvarande producent eller motsvarande. Men ingen hör väl så små skillnader, kan vara lätt att tänka. Nej, det hörs inte för alla, men det känns även om man inte förstår varför. Och det måste kännas bra att lyssna på en ljudbok.

Vad ska man då göra åt de här tre generalfelen? Framför allt tycker jag att det är dags att vi i bokbranschen börjar betrakta ljudböckerna som mycket mer än bara ett slags sämre variant på den inbundna boken.

Men vad vet jag, jag är ju ny i branschen.

Augustin Erba, förlagschef på Piratförlaget och gästkrönikör i SvB

Detta är en kommenterande text. Analys och åsikter är skribentens egna.

LÄS MER:

Powered by Labrador CMS